France.1881-1955   Related Paintings of Fernard Leger :. | Pressman | Reading | Hybridist and Pard | Wedding | Nudes in the Forest |
Related Artists:
BRUEGHEL, Jan the Elder
Flemish painter (bc1568, Bruxelles, d. 1625, Antwerpen).
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Jan van Scorel
Dutch 1495-1562 Jan Van Scorel Galleries Jan van Scorel (1495, Schoorl - December 6, 1562, Utrecht) was an influential Dutch painter credited with the introduction of High Italian Renaissance art to the Netherlands. It is not known whether he began his studies under Jan Gossaert in Utrecht or with Jacob Cornelisz in Amsterdam, but it certain that it was the master painters he would meet later in his life who would have the greatest effect on his technique. Van Scorel began traveling through Europe in his early twenties, first heading to Nuremberg and then to Austria. It was there, in 1520, that he completed his first representative work, the "Sippenaltar" in St. Martin's church in the village of Obervellach. Giorgione served as a considerable influence on van Scorel during a tenure in Venice. Upon leaving Venice, van Scorel passed through Rome and made a pilgrimage to the Holy Land. His experiences in Jerusalem are depicted in many of his later works. In 1521, van Scorel returned to Rome where he met Pope Adrian VI, who appointed him painter to the Vatican. He himself sat for a portrait. Van Scorel enjoyed the influence of Michelangelo and Raphael, and succeeded Raphael as Keeper of the Belvedere. Upon his return to the Netherlands in 1524, he settled in Haarlem where he began a successful career as a painter and a teacher. Van Scorel was a very educated man and skilled as an engineer and an architect, as well as an artist. He was also multi-lingual, no doubt as a result of his travels. Considered to be the leading Netherlandish Romanist, van Scorel moved to Ghent for painting contracts before moving to Utrecht for the same reason, where he died in 1562, leaving behind a wealth of portraits and altarpieces. Though many of his works fell victim to the Iconoclasm in 1566, some still remain and can be seen primarily at museums in the Netherlands.